Bravas

Ja, så är man där då. I den andra puberteten. Jag läste om hur det skulle bli i Amalia för ett antal år sen och de beskrev det som att man skulle gå in i en andra pubertet med allt vad det innebär. Löjligt tänkte jag, så där fjollig är inte jag. Var inte jag då, men till min fasa, är jag nu. Klädbytarnoja, glor i spegeln efter skägg, finnar, rynkor, påsar, veck, häng. Tränar på söta miner. Testar olika frisyrer. Förfasar mig över mina avbitna naglar, oroar mig för att jag ska lukta svett eller ha dålig andedräkt. Är det här verkligen jag????

Helt plötsligt verkar jag ha kommit på varför man ska ha en man också - för att man behöver en!

Sen har jag kommit på att det faktiskt inte är sådär panikmåsteha just honom och det är det potentiella bilköpets förtjänst. Så här var det: Jag har lärt känna ett äldre par (jätteskojiga människor) som ville sälja sin bil. En Toyota (bästa märket) 99, har bara gått 8000mil, en ägare, stått i garage, alla papper, sommar och vinterdäck på fälg, CD-spelare, centrallås, servo, 40000 (viss prutmån). Ett unikt tillfälle. Jag var och provkörde bilen i måndags och tyckte inte alls om den. Verkade som att stötdämparna var slut, kopplingen tog för högt, skrapljud som antagligen tydde på att hela bromstjosan måste bytas snart. Och det var inget svårt alls att tänka sig att:  nä, det kommer andra lägen. Och så kan man faktiskt tänka om de här karlarna man ska dejta. Det finns ju hur många som helst. Jag gjorde en sökning på män 40-50 i uppsala och fick 185 svar ungefär! Bara att välja och vraka.

Och det har man nog lärt sig (hoppas jag) att om karln verkar ointresserad, ja då passar det väl inte helt enkelt, den enda kvalitet jag är intresserad av hos en man är hur han får mig att känna mig. För det är väl det jag ska ha honom till, det jag vill, bli sedd...

Ja, så har man vikt ut sig på Spraydate igen då...

Och det är väl som det är med den saken men vad ska man göra när allt man har är dolt bakom en TANT, ser liksom inte ett dugg spännande ut om man inte kollar noga. För den delen går jag ju nästan aldrig ut utom till skogen och affären så sällan som möjligt, till affären alltså. Till skogen går jag så ofta som möjligt.

Och - faktiskt - träffade jag en man i hyfsat passande ålder i skogen. En man som verkade riktigt intresserad, alltså av mig som kvinna. Var väl inget fel på honom heller, vi hade ju kunnat rulla runt därbak i hans lastbil om det hade varit så - men det skulle inte ha givit något, ungefär som att äta ett kilo godis kanske.

Ja,ja nästa vecka blir det fika med okänd man, potentiell lekkamrat, potentiell min man, potentiell ingenting. Usch jag får ont i magen och prestationsångest. Varför kunde jag inte bara ha det lungt och skönt? Det var musikens fel först denna sen den här och så den här och då var det liksom kört bubblan av att allt var bra och nog och lugnt och skönt bara sprack...

Så nu ligger man uppfläkt på köttdisken (närå inte riktigt så även om vissa där på Spraydate tror det men dom kan man ju blocka).

Hyfsat löjligt uttryck egentligen - vaddå utflugna - utsläpade eller möjligen utpeppade jaja, barn som inte bor hemma helt enkelt. Det vimlar av metaforer som är totalt obegripliga, hur lätt är det att läsa något som står skrivet på ens näsa? Eller att höra något som sägs mellan raderna, som om man skulle behöva göra radbyten när man pratar. Ja, förstår du sen pling kom vi fram då och snacka om pling att vi .... Glad som en lärka - jag tycker nog att en sjungande lärka snarare låter totalt desperat och sjunger liksom härärjagsepåmejhärärjagsepåmigkom hitallahonoroch läggäggskyndapåskyndapåsommarenärkortdetmestaregnarbort i en hastighet som när man spelar LP-skivor med 45rpm.  Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om dessa språkliga oegentligheter, men nu var det ju detta med att leva med barn som man inte bor med.

Den stora oförutsedda föräldrainsatsen är nog detta att unga människor tenderar att flytta omkring en del. Som förälder vill man ju förstås hjälpa till och ibland känns det som att livet består av att flytta omkring grejer. Och städa - inte för att få det fint så att man kan koppla av och njuta frukten av sitt slit. Nä, städa -  för att någon totalt okänd ska få skita ner med sin egen skit. Men vad gör man inte för att få vara med och ligga bra till hos sina barn ( usch ännu en usel metafor - vaddå ligga bra till, är ju nästan incestvarning på den). Man gör sig oumbärlig så gott man kan, men inte för, det är en hårfin balansgång (som om ett hårstrå skulle hålla att gå balansgång på).

Jag vill passa på att slå ett slag för Echinacea purpurea så här nu när hösten kom så plötsligt (vet inte vilket slags slag som åsyftas; byxslag, kavalslag, slåslag, slagsslag, felstavat slaggslag...). Jag brukar nämligen använda det om jag känner att det är förkylning på gång (har förkylningar ben som de kommer springandes med uppför trädgårdsgången? nä, nu får jag sluta med det där). Det är viktigt att man häver i sig mycket och just när man börjar känna något, dvs stadiet när man nyser och nyser och det känns som att hjärnan består av bomull snarare än fett, och man känner sig lite frusen. Gör man det så kan det hända att förkylningen motas i grind (metafor som funkar rätt bra om man har accepterat att förkylningar har ben och invaderar via trädgårdsgången). Sen vill jag tipsa om att den bästa och billigaste formen av nämnda preparat köper man i en vanlig livsmedelsaffär. Friggs brustabletter brukar finnas vid vitaminerna. Om man går till apoteket så får man betala betydligt mer för milligrammen, i värsta fallet så var det närmare 10ggr dyrare. (Ja, jag gjorde en seriös studie och räknade ut mängden aktiv substans (mg) / kr och man fick nåt mellan 67 - 600 mg beroende på vilket märke man valde.)

Igår tillbringade jag hela dagen på infektionskliniken på Akkis. Jag vaknade av ett telefonsamtal med budskapet "din son är förmodligen döende i TBE". Det paradoxala är att det är jag som får fästingar hela tiden. Borrelia både förra året och i år.

Tur som va så dog han inte han hade inte ens TBE, utan halsfluss. Först fick han dropp med lite socker, sen fick han Alvedon brus, sen fick han "lite medicin rakt in i blodet, stark och bra medicin, så får vi se hur du mår sen" som doktorn uttryckte saken.

Ja idag verkar han nästan frisk så det gick ju bra det.

Hursomhelst så blir det nog fästingarna eller sniglarna eller nåt nytt äckeldjur som blir mänsklighetens öde.

Mitt "barnbarn" skulle flyga men det gick ju inte. Nu så ska veterinärerna sy ihop och laga honom så att han kan göra livet odrägligt för matte och husse och Hugin - som vanligt.

Åååå, så kul det kan va att rita på datorn. Jag undrar om det kanske nästan är bra att jag inte har Photoshop installerat nu på nya datorn. Med paint är man ju hyfsat begränsad = triggar kreativiteten (nöden är uppfinningarnas moder). Fast jag vill nog ha Photoshop ändå... man kan ju göra bilden i Paint först och sen vrida och beskära och greja i PS.

När jag var liten så trodde jag att det betydde att Sverige var det enda landet som hade krusbär. Igår hittade jag krusbär som var nästan som pingisbollar och jätte, jätte-söta. Min morfar hade en sorts krusbär som var stora och avlånga och mörkare gröna än vanliga. Jag har aldrig sett såna krusbär någon annan stans. Om någon som råkar läsa detta vet var man kan få tag på en sån buske så vill jag jättegärna ha.

Igår när jag var ute och hade plockat färdigt  hallon (jag hade larmet på och fick bara plocka tills det pep = 3 timmar) så ville jag ändå inte hem. Bredvid hallonstället finns det ett inhägnat område som är väldigt speciellt. På marken är det betongpalttor som är ungefär 3x3 m och mellan dem så växer det en massa "ogräs". Hela området är kanske 30x40 m på ett ungefär. Man kan inte förstå vad det har varit. Jag hittade en rutten tennisboll under en rönn utanför så det har kanske varit nån slags tennisplan.  Väldigt spännande att snoka omkring där var det i alla fall. Jag hittade Äkta johannesört och Kummin. Johannesörten kan man färga med och sen är den tydligen en läkeväxt också. Kummin vill jag ha i min torräng. Den är ju lite lik Hundkex med sitt skira intryck men blir inte så hög. Mogna frön av smörblomma hittade jag också - åsså smultron förstås. Det verkar som att smultronen är speciellt kära i mig i år. Vad jag än är ute i skogen eller annorstädes och letar efter, nog hittar jag världens smultronställen överallt. På det nya snokarstället växte det också massor med Renfana så det ska jag åka dit och hämta lite senare.

Om det råkar inte regna en stund och jag sticker ut näsan i trädgården känns det som att den tycker att jag kan dra in den igen. Jag hämtar sekatören (hade passat bättre med en machete) och försöker bana mig väg. Piprankan har blad stora som rabarber och rankorna verkar växa till i samma takt som jag klipper av dem. Jag tycker att jag har lyckats göra en öppning i den gröna massan - men icke - ett ranktrassel har fastnat i hårspännet och när jag försöker vrida mig loss så passar en förvuxen Björnbärsgren på att sätta sig i byxbaken. Jag börjar känna en lätt panik och som grädde på moset passar alla äckliga snäckor på att släppa taget (uppe i bladverket) och ramlar ner på mig som en annan granateld. Nåväl, när detta hinder slutligen är forcerat och jag kommer ut i själva trädgården så snubblar jag över ett underbart rosa trassel bestående av: Rosenvial, Knölvial, Oregano och så lite Björnbär att klättra i. Det är bara det att denna rosa flod inte klättrar utan har fläskat ut sig över halva gräsmattan. När jag har lyckats lyfta upp hela härligheten och säkert förankrat den så ser jag att  under "rosa floden" så har havtornet passat på att flytta fram sina frontlinjer. En hel bataljon av halvmeterlånga rotskott, och de som var dumma nog att försöka sticka upp där det låg en betongplatta har med gemensamma krafter lyckats lyfta denna 5 cm minst. Får de hållas ett tag så tippar den väl över så att de kan förena sig med sina kompisar i gröna armén.

Förra året var trädgården mest som en ganska torr stäpp, så för att råda bot på denna döende misär så beställde jag i våras lite hästgödsel. Jodå framkört och allt, väl brunnen hästdynga, finfina grejer. Sen kom han och tippade av utanför staketet som överenskommet. Men det verkar som om bonden ville passa på att tömma gödselstacken för den hamnade liksom utanför min tomt, 4-5 kubik äkta prima hästskit. Halva trottoaren gick åt också för att härbärgera all denna härlighet. (Detta trots att han körde med skopan för att fösa ihop det hela och lyckades fösa så bra att mitt staket nu lutar utåt i 45 °, och i själva verket liksom ligger som ett tak över dyngan.) Jag gjorde ju mitt bästa för att sprida ut gödseln dit där den gjorde mer nytta, men när det låg ett hyfsat tjockt lager med gödsel på precis alla tänkbara ställen så syntes det knappt att högen hade minskat.

Ja det är väl förklaringen, det och regnet, till att det blev på det här viset. Grodan är glad och kväker i sin damm, myggen är glada och lägger ägg i alla byttor och buttar som är fulla med vatten, snäckorna är glada, våtarven är extremt glad. Jag då? Är jag glad? Tja, det är jag väl - fast jag flyr nog helst ut i skogen den är så städad och välordnad i jämförelse.