Bravas

Om det råkar inte regna en stund och jag sticker ut näsan i trädgården känns det som att den tycker att jag kan dra in den igen. Jag hämtar sekatören (hade passat bättre med en machete) och försöker bana mig väg. Piprankan har blad stora som rabarber och rankorna verkar växa till i samma takt som jag klipper av dem. Jag tycker att jag har lyckats göra en öppning i den gröna massan - men icke - ett ranktrassel har fastnat i hårspännet och när jag försöker vrida mig loss så passar en förvuxen Björnbärsgren på att sätta sig i byxbaken. Jag börjar känna en lätt panik och som grädde på moset passar alla äckliga snäckor på att släppa taget (uppe i bladverket) och ramlar ner på mig som en annan granateld. Nåväl, när detta hinder slutligen är forcerat och jag kommer ut i själva trädgården så snubblar jag över ett underbart rosa trassel bestående av: Rosenvial, Knölvial, Oregano och så lite Björnbär att klättra i. Det är bara det att denna rosa flod inte klättrar utan har fläskat ut sig över halva gräsmattan. När jag har lyckats lyfta upp hela härligheten och säkert förankrat den så ser jag att  under "rosa floden" så har havtornet passat på att flytta fram sina frontlinjer. En hel bataljon av halvmeterlånga rotskott, och de som var dumma nog att försöka sticka upp där det låg en betongplatta har med gemensamma krafter lyckats lyfta denna 5 cm minst. Får de hållas ett tag så tippar den väl över så att de kan förena sig med sina kompisar i gröna armén.

Förra året var trädgården mest som en ganska torr stäpp, så för att råda bot på denna döende misär så beställde jag i våras lite hästgödsel. Jodå framkört och allt, väl brunnen hästdynga, finfina grejer. Sen kom han och tippade av utanför staketet som överenskommet. Men det verkar som om bonden ville passa på att tömma gödselstacken för den hamnade liksom utanför min tomt, 4-5 kubik äkta prima hästskit. Halva trottoaren gick åt också för att härbärgera all denna härlighet. (Detta trots att han körde med skopan för att fösa ihop det hela och lyckades fösa så bra att mitt staket nu lutar utåt i 45 °, och i själva verket liksom ligger som ett tak över dyngan.) Jag gjorde ju mitt bästa för att sprida ut gödseln dit där den gjorde mer nytta, men när det låg ett hyfsat tjockt lager med gödsel på precis alla tänkbara ställen så syntes det knappt att högen hade minskat.

Ja det är väl förklaringen, det och regnet, till att det blev på det här viset. Grodan är glad och kväker i sin damm, myggen är glada och lägger ägg i alla byttor och buttar som är fulla med vatten, snäckorna är glada, våtarven är extremt glad. Jag då? Är jag glad? Tja, det är jag väl - fast jag flyr nog helst ut i skogen den är så städad och välordnad i jämförelse.