Bravas

Mitt "barnbarn" skulle flyga men det gick ju inte. Nu så ska veterinärerna sy ihop och laga honom så att han kan göra livet odrägligt för matte och husse och Hugin - som vanligt.

Åååå, så kul det kan va att rita på datorn. Jag undrar om det kanske nästan är bra att jag inte har Photoshop installerat nu på nya datorn. Med paint är man ju hyfsat begränsad = triggar kreativiteten (nöden är uppfinningarnas moder). Fast jag vill nog ha Photoshop ändå... man kan ju göra bilden i Paint först och sen vrida och beskära och greja i PS.

När jag var liten så trodde jag att det betydde att Sverige var det enda landet som hade krusbär. Igår hittade jag krusbär som var nästan som pingisbollar och jätte, jätte-söta. Min morfar hade en sorts krusbär som var stora och avlånga och mörkare gröna än vanliga. Jag har aldrig sett såna krusbär någon annan stans. Om någon som råkar läsa detta vet var man kan få tag på en sån buske så vill jag jättegärna ha.

Semester ja, då ska man GÖÖÖÖRA nåt. Då måste man åka iväg, så nu ska vi väl det då. Åka på semester hela lilla familjen (utom Max då för hon är ju döööö). Verkar som att min öööööööö-knapp har hakat upp sig.. ööööööh var var jag nu igen då ? - jo, semester på västkusten blir det i år. Hälsa på lillebror som ju faktiskt är nästan gubbe (jag är ju en tant och han är 3 år yngre än mig så med enkel logik bör han ju vara nästan gubbe). Ja och sen ska vi ut till kusten och bada i havet och samla snäckor och bli brända av maneter och skära oss på havsanemoner och allt sånt som hör en västkustsemester till. Fast fästingar har de väl inte där på västkusten, har de? Alltid nåt i så fall.

Jag har varit duktig och fått tag på en stuga där vi kan bo. Hönö blir det. Ska bli spännande tycker jag att komma till Hönö. Undrar om de har hönsfarmar där? Verkar som att ö-knappen har blivit bra igen. De har ett fiskerimuseum i alla fall, om det blir regnväder. Sen fanns det en massa fiskesafarisar man kunde göra om man vill.

Men mitt stora PROBLEM just nu är att jag är helt övertygad om att min frys kommer att paja då när vi är borta. Alla mina smultron och hallon och ALLT, kommer att ligga som en stinkande sörja på botten av frysen när vi kommer hem. Ett moln av bananflugor möta oss redan vid ytterdörren. Och bara för att jag har fått den här föraningen så går det liksom inte att ignorera den. Visserligen finns det ingen anledning att tro att frysen skulle paja just v.31 - men OM den gör det och jag inte tog min föraning på allvar, hur blir det då? Just det, man skulle gräma ihjäl sig, för man visste ju!

Igår när jag var ute och hade plockat färdigt  hallon (jag hade larmet på och fick bara plocka tills det pep = 3 timmar) så ville jag ändå inte hem. Bredvid hallonstället finns det ett inhägnat område som är väldigt speciellt. På marken är det betongpalttor som är ungefär 3x3 m och mellan dem så växer det en massa "ogräs". Hela området är kanske 30x40 m på ett ungefär. Man kan inte förstå vad det har varit. Jag hittade en rutten tennisboll under en rönn utanför så det har kanske varit nån slags tennisplan.  Väldigt spännande att snoka omkring där var det i alla fall. Jag hittade Äkta johannesört och Kummin. Johannesörten kan man färga med och sen är den tydligen en läkeväxt också. Kummin vill jag ha i min torräng. Den är ju lite lik Hundkex med sitt skira intryck men blir inte så hög. Mogna frön av smörblomma hittade jag också - åsså smultron förstås. Det verkar som att smultronen är speciellt kära i mig i år. Vad jag än är ute i skogen eller annorstädes och letar efter, nog hittar jag världens smultronställen överallt. På det nya snokarstället växte det också massor med Renfana så det ska jag åka dit och hämta lite senare.

Idag när jag skulle plocka in lite jordgubbar så såg jag att landet var fullt igen med ett slags ogräs som samtidigt är ganska fint. Det är nån släkting till harsyra med gula blommor och röda blad. Kryp oxalis eller blodoxalis heter den visst. Hursomhelst behövde den bli bortrensad och det kändes tråkigt. Men eftersom jag håller på att växtfärga och det som skulle bli rött av Johannesört snarare blev nån slags fullila så tänkte jag att här är ju en växt som är extrem röd. Jag testar att slänga i den i färgbadet. Helt plötsligt blev samlarinstinkten aktiverad och då skulle precis vartenda litet rött blad samlas in. Ha, ha, va lättlurad jag var.

Ja, så kändes det när jag trött, svettig och skitig kom hem efter att ha varit ute och snokat. Detta "snokat" tarvar en förklaring. Jag gillar att åka till lite olika ställen där det är lite skräpigt och halvödsligt. Ställen dit folk kommer sent på kvällen och dumpar saker eller ställen som har blivit lite bortglömda, liksom, svårt att förklara egentligen. Jag kallar det för ruderat och det är kanske så de ska benämnas. Hursomhelst är det oftast folktomt men fullt av spår efter mänsklig aktivitet. Ofta brukar det vara mycket fåglar på såna där ställen. Ofta växer det lite ovanliga växter där.

Alltså, då och då åker jag till nåt av mina "snokarställen" och så går jag där och snokar omkring. Jag är lite som Pippi när hon är sakletare. Idag var det ett ställe vid reningsverket som jag åkte till (egentligen hade jag tänkt åka till ett annat ställe, och sen till ytterligare ett annat... men det går lite på intuition detta med snokandet). Så till saken. Jag snokade omkring lite och kollade när mamma Sädesärla visade unge Sädesärla hur man gör när man badar i en vattenpöl. Sen var det några Steglitsar som käkade tistelfrön. Måsar, Tärnor, Ringduvor, Svalor, Kajor och Råkor kretsade mest ovanför. Sen längst bort i hörnet var hela familjen Korp samlade. Ungen gjorde några lite halvpatetiska försök att skrämma iväg mig, bara för att ... Men gav upp rätt snart och satte sig att flåsa ihop med de andra.

Och det var då jag fick syn på mitt villebråd. En slingrande 7-8m lång och 3cm grov svart, elkabel. Den låg runt en gigantisk stubbe och, som det visade sig, innehöll en väldigt ovanlig sorts platt koppartråd. En sort som eventuellt kunde lösa problemet med hur jag ska få till stjärtfjädrarna på påfågeln som jag håller på med.  Det är en tavla som jag gör med koppartråd och pärlor och trä och lite annat (kommer väl bild här i bloggen så småningom). Problemet var bara att jag för ovanlighetens skull var hyfsat finklädd med klänning och så. Inte hade jag några verktyg med mig heller. Så det var bara till att gräva fram hela kabeln (akta klänningen) och släpa iväg med alltihop. Den vägde väl en 15 kg sådär men jag rullade ihop den och gjorde som ett handtag där man kunde hålla och streta vidare. Hett var det och fåglarna protesterade när de var tvugna att lyfta och anstränga sig, men de får väl skylla sig själva när de inte kan begripa att jag inte vill dem något ont. Rätt långt var det till bilen och kabeln vägde nog närmare 20 kg innan jag kom fram.

Vägen var ändå rätt fin med blommande Dunört och Malva. Grässtjärnblommor och Surkullor (Baldersbrå). Jag såg förresten en dubbel Surkulla, kanske nåt för växtförädlarna att göra trädgårdsväxt av.

Ja så gick det till när bytet nedlades. Väl hemma påbörjades styckningen och i morgon ska jag testa om det blir bra med den platta tråden som de där smala flärparna som går längs hela påfågel-fjädern innan man kommer till själva "ögat".

Om det råkar inte regna en stund och jag sticker ut näsan i trädgården känns det som att den tycker att jag kan dra in den igen. Jag hämtar sekatören (hade passat bättre med en machete) och försöker bana mig väg. Piprankan har blad stora som rabarber och rankorna verkar växa till i samma takt som jag klipper av dem. Jag tycker att jag har lyckats göra en öppning i den gröna massan - men icke - ett ranktrassel har fastnat i hårspännet och när jag försöker vrida mig loss så passar en förvuxen Björnbärsgren på att sätta sig i byxbaken. Jag börjar känna en lätt panik och som grädde på moset passar alla äckliga snäckor på att släppa taget (uppe i bladverket) och ramlar ner på mig som en annan granateld. Nåväl, när detta hinder slutligen är forcerat och jag kommer ut i själva trädgården så snubblar jag över ett underbart rosa trassel bestående av: Rosenvial, Knölvial, Oregano och så lite Björnbär att klättra i. Det är bara det att denna rosa flod inte klättrar utan har fläskat ut sig över halva gräsmattan. När jag har lyckats lyfta upp hela härligheten och säkert förankrat den så ser jag att  under "rosa floden" så har havtornet passat på att flytta fram sina frontlinjer. En hel bataljon av halvmeterlånga rotskott, och de som var dumma nog att försöka sticka upp där det låg en betongplatta har med gemensamma krafter lyckats lyfta denna 5 cm minst. Får de hållas ett tag så tippar den väl över så att de kan förena sig med sina kompisar i gröna armén.

Förra året var trädgården mest som en ganska torr stäpp, så för att råda bot på denna döende misär så beställde jag i våras lite hästgödsel. Jodå framkört och allt, väl brunnen hästdynga, finfina grejer. Sen kom han och tippade av utanför staketet som överenskommet. Men det verkar som om bonden ville passa på att tömma gödselstacken för den hamnade liksom utanför min tomt, 4-5 kubik äkta prima hästskit. Halva trottoaren gick åt också för att härbärgera all denna härlighet. (Detta trots att han körde med skopan för att fösa ihop det hela och lyckades fösa så bra att mitt staket nu lutar utåt i 45 °, och i själva verket liksom ligger som ett tak över dyngan.) Jag gjorde ju mitt bästa för att sprida ut gödseln dit där den gjorde mer nytta, men när det låg ett hyfsat tjockt lager med gödsel på precis alla tänkbara ställen så syntes det knappt att högen hade minskat.

Ja det är väl förklaringen, det och regnet, till att det blev på det här viset. Grodan är glad och kväker i sin damm, myggen är glada och lägger ägg i alla byttor och buttar som är fulla med vatten, snäckorna är glada, våtarven är extremt glad. Jag då? Är jag glad? Tja, det är jag väl - fast jag flyr nog helst ut i skogen den är så städad och välordnad i jämförelse.

Alltså, min dotter ville att jag skulle kolla hennes blogg. Och ville kanske inte samtidigt. Så hon vägrade skicka en länk... har du kollat min blogg?...men du skickar ju ingen länk....jamen det är kanske inte så svårt att hitta...jamen vad heter den då...celina.blogg.se...mmm, ska kolla då

Frustrerad skickar jag nån timme senare ett mail med följande innehåll:

celina.blog.se=finns ej
www.celina.blog.se=finns ej
http://www.celina.blog.se=finns ej


google hittar den sexiga latinskan celina när man söker celina +blog


är jag dum eller trög eller skicka en länk ff

mmmm, alla är vi barn i början