Bravas

Ja, så kändes det när jag trött, svettig och skitig kom hem efter att ha varit ute och snokat. Detta "snokat" tarvar en förklaring. Jag gillar att åka till lite olika ställen där det är lite skräpigt och halvödsligt. Ställen dit folk kommer sent på kvällen och dumpar saker eller ställen som har blivit lite bortglömda, liksom, svårt att förklara egentligen. Jag kallar det för ruderat och det är kanske så de ska benämnas. Hursomhelst är det oftast folktomt men fullt av spår efter mänsklig aktivitet. Ofta brukar det vara mycket fåglar på såna där ställen. Ofta växer det lite ovanliga växter där.

Alltså, då och då åker jag till nåt av mina "snokarställen" och så går jag där och snokar omkring. Jag är lite som Pippi när hon är sakletare. Idag var det ett ställe vid reningsverket som jag åkte till (egentligen hade jag tänkt åka till ett annat ställe, och sen till ytterligare ett annat... men det går lite på intuition detta med snokandet). Så till saken. Jag snokade omkring lite och kollade när mamma Sädesärla visade unge Sädesärla hur man gör när man badar i en vattenpöl. Sen var det några Steglitsar som käkade tistelfrön. Måsar, Tärnor, Ringduvor, Svalor, Kajor och Råkor kretsade mest ovanför. Sen längst bort i hörnet var hela familjen Korp samlade. Ungen gjorde några lite halvpatetiska försök att skrämma iväg mig, bara för att ... Men gav upp rätt snart och satte sig att flåsa ihop med de andra.

Och det var då jag fick syn på mitt villebråd. En slingrande 7-8m lång och 3cm grov svart, elkabel. Den låg runt en gigantisk stubbe och, som det visade sig, innehöll en väldigt ovanlig sorts platt koppartråd. En sort som eventuellt kunde lösa problemet med hur jag ska få till stjärtfjädrarna på påfågeln som jag håller på med.  Det är en tavla som jag gör med koppartråd och pärlor och trä och lite annat (kommer väl bild här i bloggen så småningom). Problemet var bara att jag för ovanlighetens skull var hyfsat finklädd med klänning och så. Inte hade jag några verktyg med mig heller. Så det var bara till att gräva fram hela kabeln (akta klänningen) och släpa iväg med alltihop. Den vägde väl en 15 kg sådär men jag rullade ihop den och gjorde som ett handtag där man kunde hålla och streta vidare. Hett var det och fåglarna protesterade när de var tvugna att lyfta och anstränga sig, men de får väl skylla sig själva när de inte kan begripa att jag inte vill dem något ont. Rätt långt var det till bilen och kabeln vägde nog närmare 20 kg innan jag kom fram.

Vägen var ändå rätt fin med blommande Dunört och Malva. Grässtjärnblommor och Surkullor (Baldersbrå). Jag såg förresten en dubbel Surkulla, kanske nåt för växtförädlarna att göra trädgårdsväxt av.

Ja så gick det till när bytet nedlades. Väl hemma påbörjades styckningen och i morgon ska jag testa om det blir bra med den platta tråden som de där smala flärparna som går längs hela påfågel-fjädern innan man kommer till själva "ögat".