EN DIKT eller två
ensam är stark
det är den där tendensen
att tro att skulden är min
att ge dem rätt
de som dömer mig
ärret försvinner inte
de bekräftade kan aldrig
kommer aldrig
att bekräfta mej
kan ju inte
gemenskapens pris
och vi som kunde förstå
ser och går
det gör för ont
för ont
att stanna där
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
varje gång
man trodde på det goda
kom det onda
inifrån eller utifrån
tar det aldrig slut
det är den där tendensen
att tro att skulden är min
att ge dem rätt
de som dömer mig
ärret försvinner inte
de bekräftade kan aldrig
kommer aldrig
att bekräfta mej
kan ju inte
gemenskapens pris
och vi som kunde förstå
ser och går
det gör för ont
för ont
att stanna där
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
varje gång
man trodde på det goda
kom det onda
inifrån eller utifrån
tar det aldrig slut
Kommentarer
Postat av: Den där D
Så rörande. Jag sitter här och depp-surfar och så läser jag din fina dikt. Sorgligt men sant, det onda tar aldrig slut, utifrån eller inifrån.
Postat av: mamman
mmmm visst suger det - snällt av dig att titta in i alla fall - så nu suger det lite mindre. eller. idag hade jag nästan vårkänslor ända tills jag plurrade i grodans dyhål,,, men det var ju lite vår det med! höhö va man kan svamla på på ett ställe där ingen någonsin antagligen kommer att läsa ändå
Trackback
