Photoshop
I fantasins värld är allt enkelt
Klimaxteriet
Ja, så är man där då. I den andra puberteten. Jag läste om hur det skulle bli i Amalia för ett antal år sen och de beskrev det som att man skulle gå in i en andra pubertet med allt vad det innebär. Löjligt tänkte jag, så där fjollig är inte jag. Var inte jag då, men till min fasa, är jag nu. Klädbytarnoja, glor i spegeln efter skägg, finnar, rynkor, påsar, veck, häng. Tränar på söta miner. Testar olika frisyrer. Förfasar mig över mina avbitna naglar, oroar mig för att jag ska lukta svett eller ha dålig andedräkt. Är det här verkligen jag????
Helt plötsligt verkar jag ha kommit på varför man ska ha en man också - för att man behöver en!
Sen har jag kommit på att det faktiskt inte är sådär panikmåsteha just honom och det är det potentiella bilköpets förtjänst. Så här var det: Jag har lärt känna ett äldre par (jätteskojiga människor) som ville sälja sin bil. En Toyota (bästa märket) 99, har bara gått 8000mil, en ägare, stått i garage, alla papper, sommar och vinterdäck på fälg, CD-spelare, centrallås, servo, 40000 (viss prutmån). Ett unikt tillfälle. Jag var och provkörde bilen i måndags och tyckte inte alls om den. Verkade som att stötdämparna var slut, kopplingen tog för högt, skrapljud som antagligen tydde på att hela bromstjosan måste bytas snart. Och det var inget svårt alls att tänka sig att: nä, det kommer andra lägen. Och så kan man faktiskt tänka om de här karlarna man ska dejta. Det finns ju hur många som helst. Jag gjorde en sökning på män 40-50 i uppsala och fick 185 svar ungefär! Bara att välja och vraka.
Och det har man nog lärt sig (hoppas jag) att om karln verkar ointresserad, ja då passar det väl inte helt enkelt, den enda kvalitet jag är intresserad av hos en man är hur han får mig att känna mig. För det är väl det jag ska ha honom till, det jag vill, bli sedd...
Helt plötsligt verkar jag ha kommit på varför man ska ha en man också - för att man behöver en!
Sen har jag kommit på att det faktiskt inte är sådär panikmåsteha just honom och det är det potentiella bilköpets förtjänst. Så här var det: Jag har lärt känna ett äldre par (jätteskojiga människor) som ville sälja sin bil. En Toyota (bästa märket) 99, har bara gått 8000mil, en ägare, stått i garage, alla papper, sommar och vinterdäck på fälg, CD-spelare, centrallås, servo, 40000 (viss prutmån). Ett unikt tillfälle. Jag var och provkörde bilen i måndags och tyckte inte alls om den. Verkade som att stötdämparna var slut, kopplingen tog för högt, skrapljud som antagligen tydde på att hela bromstjosan måste bytas snart. Och det var inget svårt alls att tänka sig att: nä, det kommer andra lägen. Och så kan man faktiskt tänka om de här karlarna man ska dejta. Det finns ju hur många som helst. Jag gjorde en sökning på män 40-50 i uppsala och fick 185 svar ungefär! Bara att välja och vraka.
Och det har man nog lärt sig (hoppas jag) att om karln verkar ointresserad, ja då passar det väl inte helt enkelt, den enda kvalitet jag är intresserad av hos en man är hur han får mig att känna mig. För det är väl det jag ska ha honom till, det jag vill, bli sedd...
Luuv - jag vill väl också tafsas ibland
Ja, så har man vikt ut sig på Spraydate igen då...
Och det är väl som det är med den saken men vad ska man göra när allt man har är dolt bakom en TANT, ser liksom inte ett dugg spännande ut om man inte kollar noga. För den delen går jag ju nästan aldrig ut utom till skogen och affären så sällan som möjligt, till affären alltså. Till skogen går jag så ofta som möjligt.
Och - faktiskt - träffade jag en man i hyfsat passande ålder i skogen. En man som verkade riktigt intresserad, alltså av mig som kvinna. Var väl inget fel på honom heller, vi hade ju kunnat rulla runt därbak i hans lastbil om det hade varit så - men det skulle inte ha givit något, ungefär som att äta ett kilo godis kanske.
Ja,ja nästa vecka blir det fika med okänd man, potentiell lekkamrat, potentiell min man, potentiell ingenting. Usch jag får ont i magen och prestationsångest. Varför kunde jag inte bara ha det lungt och skönt? Det var musikens fel först denna sen den här och så den här och då var det liksom kört bubblan av att allt var bra och nog och lugnt och skönt bara sprack...
Så nu ligger man uppfläkt på köttdisken (närå inte riktigt så även om vissa där på Spraydate tror det men dom kan man ju blocka).
Och det är väl som det är med den saken men vad ska man göra när allt man har är dolt bakom en TANT, ser liksom inte ett dugg spännande ut om man inte kollar noga. För den delen går jag ju nästan aldrig ut utom till skogen och affären så sällan som möjligt, till affären alltså. Till skogen går jag så ofta som möjligt.
Och - faktiskt - träffade jag en man i hyfsat passande ålder i skogen. En man som verkade riktigt intresserad, alltså av mig som kvinna. Var väl inget fel på honom heller, vi hade ju kunnat rulla runt därbak i hans lastbil om det hade varit så - men det skulle inte ha givit något, ungefär som att äta ett kilo godis kanske.
Ja,ja nästa vecka blir det fika med okänd man, potentiell lekkamrat, potentiell min man, potentiell ingenting. Usch jag får ont i magen och prestationsångest. Varför kunde jag inte bara ha det lungt och skönt? Det var musikens fel först denna sen den här och så den här och då var det liksom kört bubblan av att allt var bra och nog och lugnt och skönt bara sprack...
Så nu ligger man uppfläkt på köttdisken (närå inte riktigt så även om vissa där på Spraydate tror det men dom kan man ju blocka).
